Det finns inte mycket att säga om själva sakfrågan när det gäller aborter och de skäl som den gravida kvinnan anger för abort, och det som finns att säga har flera redan sagt: Har vi fri abort så har vi.

Däremot är själva debatten både underhållande och illustrativ. Underhållande eftersom det är skojigt att se landets alla politiskt korrekta tyckare skruva på sig av osäkerhet om vad som är den politiskt korrekta ståndpunkten, väl illustrerat på Newsmill av Gabriel Romanus ängsliga krumbukter runt frågan där han slutligen landar i en motsägelsefull kompromiss. Att ifrågasätta den fria aborten, och väga argumenten mot och för, är det dock ingen som vågar trots att det rimligen är den enda fråga som är värd att diskutera.

Det är också fascinerande att se hur debatten eldas på av uppfattningen att det är flickfoster som aborteras. Ännu ett i den ändlösa raden av exempel på hur media, och även allmänhet, anser att flickor som offer har högre nyhetsvärde. Än mer fascinerande blir det hela av att det i Sverige de facto är fler pojkfoster som aborteras än flickfoster, men eftersom aborterade pojkfoster saknar mediaintresse lämnar man bara ut statistik från länder där aborterade flickfoster är i majoritet, som Indien och Kina, trots att det är den svenska lagstiftningen vi pratar om.

Gabriel Romanus skriver “Att pojkar värderas högre än flickor är inget okänt fenomen hos oss heller”.

Denna kommentar är tragikomisk. Komisk för att det är precis tvärtom, och för att orsaken till att Romanus tror som han gör är just det faktum att flickor som offer är intressantare att rapportera om. Tragisk för att den svenska offentliga debatten håller så makalöst låg nivå, helt styrd av den politiskt korrekta hållningen att det är “synd om” kvinnor i alla mer eller mindre upptänkliga sammanhang.

Det finns alltså forskning kring föräldrarnas preferenser vad gäller kön, och hur det påverkar aborterna, något jag läste i den utmärkta tidskriften Forskning & Framsteg för något år sedan. I Sverige, såväl som i Norge och Danmark, finns det en liten övervikt för att abortera pojkfoster.

Egentligen borde detta inte spela någon roll för debatten, men sjukt nog tror jag att det är precis vad det gör. Det är oron för, och tron på, att det är fler flickor än pojkar som aborteras som fått igång den offentliga debatten, och när Romanus, kvällspressen och alla andra fått klart för sig att det inte är så, kommer de att somna om. Detta under förutsättning att denna information någonsin når allmänheten vill säga, för vanliga media lär knappast skriva om det, måna som de alla är om att odla den säljande myten om hur synd det är om kvinnor.