Samhällsmagasinet Kalla Fakta har granskat riksdagsmannen Thomas Bodström och vad denne gör när han är frånvarande från Riksdagen. Granskningen visar att han då tjänar en massa pengar som advokat, istället för att göra det arbete han har lön från riksdagen att utföra.

Om detta kan man ha en rad åsikter, och det är faktiskt inte självklart att Bodströms frånvaro är dålig för uppdragsgivaren Svenska Folket. Personligen tycker jag inte diskussionen är speciellt intressant, utan vad som fångat mitt intresse är den metadiskussion om politikernas förhållande till sanningen som uppstått i kölvattnet.

Bodström, eller kanske dennes personlige spin doctor, har valt att dementera uppgifterna och gå till motangrepp, något som föranlett en artikel på Newsmill där reportarna på Kalla Fakta går igenom Bodströms dementier och avslöjar dem som flagranta lögner.

Hur kan politiker ljuga allmänheten rakt upp i ansiktet, hur har det blivit så och vad kan man göra åt det?

Jag menar att det är medias eget fel. Tidningar och TV har själva ljugit hämningslöst under så lång tid att deras trovärdighet är utraderad. Det spelar därför ingen roll att de rapporterar om Bodströms lögner, eftersom det från allmänhetens perspektiv lika gärna kan vara medierna som ljuger. Man förväntar sig helt enkelt inget mer av parterna än att de säger det som ligger i deras eget intresse, helt oberoende av vad som råkar vara sant.

Detta är Bodström väl medveten om. Han är också medveten om att ytterst få är beredda att själva offra en massa tid på att ta reda på hur det verkligen ligger till, varför det finns lite att förlora på att ljuga. Om bara medierna slutade ljuga, skulle inte heller Bodström kunna ljuga, och om allmänheten kunde lita på journalisterna, skulle allmänhetens förtroende för Bodström försvinna om en tidning skrev om hans lögner eftersom tidningen då till skillnad från nu skulle bli trodd.

Tyvärr tror jag inte det kommer att hända. Medierna har nästan spelat ut sin roll som granskare av makten. Genom girighet, sensationslystnad och narcissism har de fuskat bort det sista uns av förtroende de tidigare åtnjöt, och bara individer med fallenhet för det ovanstående söker sig numera till mediebranschen.

Nej, vi får vänja oss vid att själva ta reda på hur det ligger till. Och vid att politiker som Bodström utan att skämmas är beredda att säga vilka lögner som helst så länge det gagnar deras egna syften.