De stora pensionsorganisationerna är på krigsstigen om våra pensioner. De förfasas över den s.k. bromsen, och förslår en lösning som ska göra att bromsen inte behöver användas lika ofta.

Vad det handlar om är att dagens pensionärer vill gynna dagens pensionärer på bekostnad av framtida pensionärer. Detta säger man inte rent ut, och det finns säkert många pensionärer som inte vill tro att det behöver bli så utan istället hoppas att de extra pengar som ska tillföras deras pensioner inte behöver tas från någon annan utan kan uppstå ur tomma intet. Tyvärr fungerar det inte på det sättet, och jag ska nu försöka förklara varför.

För det första gäller det att vara obeservant på att denna diskussion endast rör den sk Allmäna pensionen, dvs den del av pensionen som sköts av den statliga pensionsmyndigheten. Utöver detta har de flesta någon slags avtalspension, som hanteras av arbetsgivare och försäkringsbolag, och några har dessutom kanske någon form av privat pensionssparande.

Den allmäna pensionen består i sin tur av två delar:

Inkomstpension
Premiepension

Mellan dessa delar är det vattentäta skott, och de fungerar i praktiken som två parallella system. Av dessa två system är det premiepensionen som är enklast att förklara och förstå. Därför börjar jag med att beskriva hur den är uppbyggd.

Premiepension är ett sparande. Skillanden mot ett vanligt privat sparande är att man själv inte kan välja hur mycket man ska spara eller ta ut, utan enbart kan styra hur det sparade kapitalet ska placeras. Dock är det dina egna pengar. Varje månad avsätts 2.5% av lönen och sparas som premiepension tills den dag man går i pension. Storleken på den premiepension som betalas ut till en pensionär beror enbart på hur mycket denne har sparat ihop under sitt arbetsliv och hur detta kapital förräntats i form av framförallt börsutvecklingen.

Inkomstpensionen är INTE ett sparande, utan ett system för att fördela skattemedel mellan pensionärer. Storleken på inkomstpensionen för en pensionär beror därför dels på hur stor pott som ska fördelas inom ramen för inkomstpensionen, och dels på hur många poäng som pensionären har i relation till andra pensionärer. Vad som är oerhört viktigt att förstå är att det man betalar in till inkomstpensionen, 16% av lönen varje månad, INTE går till ens egen pension. Det man betalar varje månad går istället till den pott som dagens pensionärer ska dela på i form av inkomstpension.

Hur stor pott som finns att fördela den dag som du blir pensionär har alltså ingenting att göra med vad du själv betalar in under ditt arbetsliv. Det enda du kan påverka genom att arbeta mycket är din andel av den framtida potten. Hur många som ska dela på potten kan man inte påverka själv, utan beror på antalet pensionärer. Storleken på potten beror också på andra faktorer, främst hur mycket framtidens arbetstagare betalar in till systemet den dagen du går i pension, men också på hur börsen utvecklas.

Att börsutvecklingen spelar roll beror på att det finns s.k. buffertfonder. För att inte pensionerna ska variera beroende på hur stor potten blir varje månad finns det en buffert i form av fonder som jämnar ut pensionsutbetalningarna över tid. Beroendet till börsen ska dock inte överdrivas. Den viktikaste faktorn för pottens storlek är den generella tillväxten i samhället, som i sin tur påverkar arbetslöshet och löner vilket i sin tur påverkar hur mycket som betalas in till systemet.

Bromsen är en populär benämning på en situation där buffertfonderna sjunker under en viss kritisk nivå. I det läget minskar man utbetalningarna, dvs. pensionerna sänks. Orsaken till att buffertfonderna minskar kan vara att inbetalningarna till fonderna är mindre än förväntat, eller att värdet på fonderna sjunker som en konsekvens av fallande börser. Det är detta som pensionärsorganisationerna vill undvika.

Den lösning de föreslagit är att dagens löntagare ska minska inbetalningarna till sin premiepensionen, från 2.5% till 2.0% av lönen, samtidigt som de ska öka inbetalningarna till inkomstpensionen från 16% av lönen till 16.5% av lönen. På detta sätt ska dagens löntagare betala mer till dagens pensionärer genom att spara mindre till sin egen pension.

Det pensionärsorganisationerna försöker övertyga oss om är att denna lösning inte alls är dålig för dagens löntagare, eftersom dagens löntagare i framtiden kommer att få en större inkomstpensionspott att dela på som pensionärer genom att framtidens löntagare också kommer att betala in mer till inkomstpensionen. Det dagens löntagare förlorar på att spara mindre till sin premiepension, ska de alltså kompenseras för genom att framtidens löntagare också ska spara mindre till sin premiepension. Osv.

Att det är något skumt med resonemanget bör stå klart för de flesta, och det finns lite olika sätt man kan visa detta på.

Man kan t.ex. fundera på en lösning som garanterat vore ännu bättre för en av dagens löntagare, nämligen den att vi genomför detta förslag först den dag löntagaren går i pension. Då kommer löntagaren nämligen att ha sparat 2.5% av sin lön till sin premiepension, och ändå ha lika stor pott att dela på när det gäller inkomstpension som om förändringen genomfördes idag. Detta scenario blir omöjligt att genomföra om förändringen genomförs idag, även om man möjligen kan tänka sig att den dagen sänka från 2.0% till 1.5%. Som alla förstår går dock detta inte att göra hur många gånger som helst. När vi nått 0% är det färdigt.

Det finns alltid en lockelse i att spara mindre för framtiden och istället konsumera mera idag, vilket är vad pensionärsorganisationerna föreslår, och extra attraktivt blir detta förslag när det inte är ens eget sparande som påverkas utan bara den egna konsumtionen. Sett till hela samhället handlar det dock om att spara mindre och konsumera mer, när vi snarare borde göra tvärtom.