Carl den Dryge

Carl Bildt har nu två gånger på kort tid uttalat sig oerhört klumpigt, eller kanske snarare rent ut sagt idiotiskt, om två andra länder. Först fällde han bildtdryga kommentarer om Norge den 9 april, av alla dagar, och nu senast, ännu mera hårresande, gjorde han jämförelser mellan Israel och Nazityskland. Börjar Bildt förlora sin skärpa? Det må vara hur det vill med den saken, men hans kommentarer har medfört att många både inom och utanför Sveriges gränser gett honom svar på tal genom olika påståenden om Sveriges agerande under andra världskriget. Därmed blir vi återigen påminda om alla missförstånd som kringgärdar “den svenska neutraliteten”, och den felaktiga uppfattningen att Sverige agerade annorlunda, i en negativ bemärkelse, än andra länder under kriget. Därför måste hobbyhistorikern nu rycka ut och berätta hur det egentligen ligger till.

Neutralitet

Först några ord om neutralitet. Den kan för ett land existera i väsentligen två former. För det första kan det vara neutralt i en konflikt, och för andra kan det vara neutralt i förhållande till olika allianser och sammanslutningar i fredstid. Sverige och Schweiz valde efter andra världskriget, till skillnad från resten av Västeuropa, att stå utanför NATO. Det är detta som är den svenska neutralitetspolitiken, uttryckt som “alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig”. Under kalla kriget stack Sverige verkligen ut jämfört med våra grannländer, gullandet med Sovjetunionen verkar nästan glömts bort, och vill man anklaga Sverige för ynklighet vore det mera rättframt att välja denna period snarare än andra världskriget.

Det verkar dock som att Sveriges neutralitet under kalla kriget på något sätt spiller över på andra världskriget, och att människor i allmänhet är av uppfattningen att Sverige redan då hade en neutralitetspolitik som skilde sig från övriga Europa. Så var emellertid inte fallet. De enda allianser, om de ens kan kallas för det, som fanns i Europa innan andra världskriget startade, var dels överenskommelsen mellan Tyskland och Sovjetunionen, uttryckt i det hemliga tilläggsprotokollet från Ribbentrop-Molotov-pakten, att attackera och dela upp Polen, Baltikum och Finland mellan sig, och dels franska och brittiska löften till Polen, tillkomna efter att Hitler marscherat in i Tjeckoslovakien, att gå i krig mot Tyskland om Hitler även skulle angripa Polen. Övriga europeiska länder, inklusive Sverige, var helt neutrala avseende eventuella allianser eller andra utfästelser. Så även USA.

Slutligen, när det gäller neutralitet, gäller det att skilja på den formella neutraliteten som ett land kan deklarera avseende en konflikt, och de attityder och känslor som både befolkningen och regeringen omfattas av. I många fall förblev länder formellt neutrala, trots att stödet både från regeringen och befolkningen låg massivt hos den ena sidan i konflikten. Exempel på detta är Sveriges neutralitet i förhållande till Norge-Tyskland, och USA:s neutralitet i förhållande till Storbritannien-Tyskland.

Ett krig, eller flera?

Av bekvämlighetsskäl pratar vi gärna om andra världskriget som ETT krig, när det i själva verket var många olika konflikter med diverse gemensamma beröringspunkter. Ofta är detta faktum av underordnad betydelse, men när vi försöker reda ut neutralitet blir det både nödvändigt och pedagogiskt att studera konflikterna en efter en.

Japan vs Kina

Den 7 juli 1937 startade kriget “på riktigt”, även om fientligheter pågått i flera år tidigare, genom att Japan inledde en fullskalig invasion av Kina med otaliga krigsförbrytelser som följd, mest ökänt massakern i Nanjing. Samtliga världens länder förklarade sig neutrala, och fortsatte sin handel med bägge länderna. Exempelvis fortsatte USA att sälja olja till Japan ända tills USA självt blev angripet. Däremot var det flera länder som, trots formell neutralitet, på olika sätt gav kineserna stöd.

Tyskland vs Polen

Den 1 september 1939 startade andra världskriget i Europa genom att Tyskland attackerade Polen. Frankrike och Storbritannien förklarade då Tyskland krig, och uppfyllde då de löften de tidigare gett Polen. Därmed växten konflikten till Polen, Frankrike och Storbritannien på den ena sidan, och Tyskland på den andra. Övriga länder förklarade sig neutrala, vilket bland annat betyder att de fortsatte sin handel med bägge parter. Sympatierna runt om i världen låg dock på de allierades sida, med undantag från Sovjetunionen som genom Molotov-Ribbentrop-pakten stödde Tyskland och därmed även alla kommunistpartier runt om i världen inklusive det svenska Vänsterpartiet.

Rent praktiskt blir dock handeln med parterna begränsad på grund av krigshandlingarna, och även av det faktum att den brittiska flottan genomförde en blockad av Tyskland. I synnerhet USA:s tidigare omfattande handel med Tyskland ströps genom blockaden till ett minimum, och brittiska krigsfartyg stoppade och beslagtog amerikanska handelsfartyg med destination Tyskland. Detta ledde förvisso till vissa amerikanska protester, men eftersom sympatierna i USA:s regeringen låg helt och hållet hos britterna i kriget var dessa mer av kategorin “för syns skull”.

En synnerligen reell effekt av den formella amerikanska neutraliteten var dock att enskilda amerikaner som kände sympati för den brittiska saken, och de var många, enbart kunde hjälpa till som civilister. I synnerhet kunde inte amerikanska stridspiloter hjälpa till i Slaget om Storbritannien som frivilliga utan att först begära avsked från US Air Force. Därmed var de enda amerikaner som flög för RAF flygkunniga civilister.

USA tänjde dock på sin neutralitet så mycket de kunde, och införde exempelvis lagar som gjorde det möjligt att sälja krigsmateriel till de krigförande parterna, det vill säga till Storbritannien.

På grund av den brittiska blockaden begränsades den tyska handeln till handel över land, och då i synnerhet handeln med Sovjetunionen som då blev Tysklands klart största handelspartner. Även handeln med de nordiska länderna kunde fortsätta relativt obehindrat eftersom den brittiska flottan inte kunde tränga in i Östersjön. När det gäller specifikt den svenska järnmalmen så skeppades den normalt sett ut från Luleå. Denna hamn var dock isbelagd under vinterhalvåret, varför malmen då istället skeppades från den isfria norska hamnen i Narvik. Detta faktum kom att få stor betydelse för de nordiska länderna.

Sovjet vs Polen

Den 17 september 1939 invaderade Sovjet Polen. Världens länder förklarade sig samtliga neutrala, även Storbritannien och Frankrike, varför dessa länder alltså inte hamnade i krig med Sovjet.

Sovjet vs Finland

Den 30 november 1939 attackerade Sovjet Finland, i det krig som i Sverige kommit att kallas för “Finska Vinterkriget”. Samtliga världens länder förklarade sig neutrala, med undantag från Sverige som förklarade sig “icke-stridande på Finlands sida.” Denna hållning medförde en rad skillnader jämfört med formell neutralitet.

1. Sverige kunde stödja Finland med krigsmateriel.
2. Finska soldater som hamnat i Sverige behövde inte interneras, utan kunde skickas tillbaka till Finland.
3. Försvarsmakten organiserade en frivilligkår, där svenska officerare fick deltaga trots att de samtidigt var anställda av försvarsmakten.

Den sista punkten är synnerligen viktig, och kan jämföras med situationen för de amerikanska stridsflygarna under Slaget om Storbritannien som alltså inte kunde anmäla sig som frivilliga. Norska och danska soldater kunde ansluta sig till den svenska frivilligkåren, och knappt 1000 norska och 500 danska gjorde också så, men norska och danska officerare kunde inte göra det utan att först begära avsked från sina respektive försvarsmakter. Norge och Danmark förklarade sig nämligen formellt neutrala i konflikten mellan Sovjet och Finland, även om sympatierna massivt låg hos den finska sidan, återigen bortsett från ländernas kommunistpartier som likt det svenska vänsterpartiet applåderade den sovjetiska invasionen.

Tyskland vs Norge/Danmark

Tyskland invaderade våra grannländer Norge och Danmark den 9 april 1940, och samtliga världens länder förklarade sig neutrala bortsett från de som redan låg i krig mot Tyskland, det vill säga Frankrike och Storbritannien. Sverige valde alltså en annan väg än när Sovjetunionen anföll vårt tredje grannland Finland. Orsakerna till denna skillnad var flera.

För det första var överraskningsmomentet och den hastighet med vilken fälttåget ägde rum helt annorlunda. Danmark var besegrat i sin helhet redan inom några timmar, och tyska soldater paraderade samtidigt i Oslo med den norska regeringen och kungen på flykt norrut. Finland kunde helt enkelt erbjuda ett helt annat motstånd än våra skandinaviska grannländer, av en rad skäl som vi inte behöver fördjupa oss närmare i.

För det andra fanns det kopplingar mellan Sverige och Finland militärt som dels går tillbaka ända till tiden då Finland var en del av Sverige, dels från tiden då Finland bröt sig loss från Ryssland 20 år tidigare, och dels av en delad upplevd känsla av det ryska hotet. Några motsvarande band till Norge och Danmark visavi Tyskland existerade inte. Tvärtom var Tyskland Sveriges främsta handelspartner och ett land vi hade många kulturella band med.

Hursomhelst, Sveriges agerande i denna konflikt, att vi höll oss neutrala, var helt i linje med hur andra länder agerade.

Tyskland vs Holland och Belgien

Den 9 maj 1940 inleder Tyskland sitt fälttåg mot Frankrike, och i planen ingår ett angrepp på Belgien och Holland som därmed hamnar i krig med Tyskland. Världens övriga länder förblir neutrala, och Frankrike och Storbritannien går in i Belgien för att stötta detta land.

Italien vs Frankrike/Storbritannien

Den 10 juni 1940, när det stod klart att Tyskland mot alla odds var på väg att besegra Frankrike i ett blixtsnabbt fälttåg, förklarade Italien krig mot Frankrike och Storbritannien och invaderade Frankrike. Världens länder, inklusive USA, förklarade sig neutrala.

Italien vs Grekland

Den 28 oktober 1940 attackerade Italien Grekland. Världens länder, bortsett från Storbritannien som dock redan var i krig med Tyskland, deklarerade sig neutrala. Det italienska fälttåget blev en katastrof, grekerna försvarade sig mycket bättre än vad Mussolini någonsin hade kunnat tro, och Tyskland blev tvunget att ingripa för att förhindra dels en total kollaps av den italienska armen och dels förhindra att brittiska trupper får fotfäste i Grekland. Därmed invaderade Tyskland Jugoslavien och sedan Grekland. Bulgarien kom här att hjälpa Tyskarna, men i övrigt så var världens länder fortsatt neutrala.

Tyskland vs Sovjetunionen

Den 22 juni 1941 gick Tyskland till angrepp mot Sovjetunionen. Världens icke krigförande länder förklarar sig neutrala i denna enorma kamp mellan världens två stora brutala diktaturer.

Finland vs Sovjetunionen

Den 25 juni 1941, några dagar efter den tyska invasionen, så går finska trupper till attack mot Sovjet i syfte att återta de områden man förlorat i vinterkriget. Finland hade ett visst militärt samarbete med Tyskland i kraft av en gemensam fiende, men de var aldrig allierade och Finland understödde aldrig de tyska krigsmålen på samma sätt som exempelvis Rumänien gjorde.

Sverige förklarade sig neutralt, och den svenska hjälpen till Finland uteblev därmed. I Vinterkriget något år tidigare hade den svenska hjälpen till Finland varit massiv, med nästan 10 000 soldater organiserade av försvarsmakten tillsammans med mängder av krigsmateriel. Nu var det enbart frivilliga som slöt upp, inte fler än några hundra, och officerare tvingades begära avsked om de ville deltaga.

Ett land om inte förklarade sig neutralt var Storbritannien, som genom ett avtal med Sovjet, “agreement of joint action”, kom att aktivt samarbeta med Sovjet och som sedan under Sovjetiskt tryck ledde till att Storbritannien förklarade krig mot Finland den 6 december 1941. Den brittiska allmänheten var knappast entusiastiska över detta, och krigsförklaringen var en ren eftergift till Stalin.

USA höll sig neutralt under hela konflikten, även efter att de själva kom i krig mot Tyskland.

Japan vs USA och övriga västvärlden

Den 7 december 1941 så angriper Japan den amerikanska flottbasen Pearl Harbor, vilket följs upp med angrepp i sydostasien riktade mot amerikanska, brittiska, franska och holländska besittningar. I detta läge väljer Tyskland att förklara krig mot USA, vilket var helt vansinnigt eftersom det inte alls var självklart att USA skulle förklara Tyskland krig. Åtminstone inte i närtid. Presidenten var för krig, men kongressen emot. Nu fick Roosevelt som han ville genom Hitlers försorg.

Därmed är stora delar av världen indragna i kriget på ett eller annat sätt. Europeiska nationer som fortfarande är fredade är Spanien, Portugal, Sverige och Schweiz. Dessa är samtliga neutrala, fast med lite varierande sympatier.

Läget från och med 1942

Stora delar av världen är därmed i krig, men fyra europeiska länder har sluppit undan. Ordvalet “sluppit undan” är helt adekvat, då orsaken till att de flesta länder är i krig beror på att de helt oprovocerat blivit invaderade.

Notera att andra länder inte blev invaderade för att de “stod upp” mot Tyskland, vilket vissa då tänker att Sverige inte gjorde, utan på grund av helt andra skäl. Polen och Finland invaderas för att nazister respektive kommunister ville ha deras territorim. Norge invaderas för att Tyskland ville få tillgång till den norska kusten och säkra malmleveranserna mot en potentiell brittisk invasion. Grekland invaderas för att italienarna klantat sig. Holland, Belgien, Jugoslavien och Danmark invaderas för att de ligger i vägen. Inget av dessa invaderade länder har valt att stoppa sin handel med Tyskland före invasionerna, eller “stått upp” mot Tyskland på något annat sätt.

Sveriges neutralitet under hela andra världskriget hade inte med någon speciell svensk policy att göra, utan berodde enbart på att vi inte blev invaderade. Det samma kan sägas om exempelvis Spanien, som också var neutrala under hela kriget. Med Schweiz förhåller dig sig lite annorlunda, eftersom landet hade en historia av uttalad neutralitet som sträckte sig hundratals år bakåt i tiden och en policy att enbart strida om landet självt blev attackerat. Schweiz är ett land med en strikt och långvarig neutralitetspolicy, Sverige är det inte.

Det är intressant att jämföra Sverige med Spanien, ett land som också var neutralt i andra världskriget och som dessutom var betydligt mera tyskvänligt under diktatorn Franco än vad Sverige var. Bland annat skickade Spanien en hel division med frivilliga för att stödja Tyskland i dess invasion av Sovjetunionen, den så kallade Blå Divisionen. Men Spanien gick sen med i NATO under kalla kriget, och var inte neutrala i den konflikten. Jag tycker det är uppenbart att det är neutraliteten i kalla kriget som färgar av sig på uppfattningen om svensk neutralitet under andra världskriget som varandes på något sätt exceptionell.

Faktum är att Sverige var ett av få länder som INTE var neutrala under andra världskriget, nämligen då Sovjet anföll Finland, då vi var icke stridande på Finlands sida och gav ett massivt stöd till Finland som exempelvis var större än den internationella insatsen under spanska inbördeskriget. Övriga länder, med undantag av Storbritannien och Frankrike när Tyskland anföll Polen, höll sig neutrala tills de själva blev angripna. Detta gäller även USA som höll sig neutralt i de olika konflikterna och fortsatte sin handel med angripare så långt det var möjligt.

Om man istället jämför med dagens värld, blir debatten ännu konstigare. Om Sverige nu skulle infört en ensidig bojkott mot Tyskland under andra världskriget, varför ska vi inte idag bojkotta en rad blodtörstiga diktaturer runt om i världen? Saudiarabien är en brutal diktatur där kvinnor och homosexuella utsätts för ett skoningslöst förtryck. Landet bedriver dessutom just nu ett brutalt krig i grannlandet Jemen. Eller Kina, en diktatur som har koncentrationsläger och som bedriver etnisk rensning i både Xinjiang och Tibet, som rustar upp massivt och hotar sina grannländer. Vore det inte rimligare av dagens svenskar att kräva bojkott av dessa länder, istället för att ondgöra sig över att Sverige inte bojkottade Tyskland för 80 år sedan?

Insatsen var dessutom enormt mycket högre då, eftersom landet vid en bojkott av Tyskland i första hand riskerade att skäras av från handeln med omvärlden och därmed svält, och i andra hand en regelrätt invasion från Tyskland. Det enda som står på spel idag är arbetstillfällen. Ändå är svenskar helt ointresserade av bojkott idag, utan föredrar att posera med påståenden om Sverige under andra världskriget som inte kostar dem någonting. Det tycker jag är ynkligt.

Sammanfattning

Med alla fakta på bordet är det väldigt svårt att rent sakligt se hur Sveriges agerande under andra världskriget skulle vara klandervärt jämfört med någon annan. Tvärtom är det inte svårt att argumentera för det omvända, att Sverige på olika sätt gjorde mer än de flesta andra länder. I synnerhet är idén om svensk neutralitet som något exceptionellt direkt felaktig. Jämfört med kalla kriget så agerade Sverige mycket mera rakryggat under andra världskriget, dessutom under oerhört mycket större hot.

Fakta är dock en sak, och känslor en annan. Som avslutning ska jag gå igenom de skäl som jag tror ligger till grund för alla missuppfattningar och påståenden om Sverige under kriget.

1. Sverige hade en uttalad neutralitetspolitik under kalla kriget. Detta tror jag spiller över på andra världskriget i människors medvetande, vilket jämförelsen med Spanien illustrerar väl. Många tror därför att Sverige även under andra världskriget hade en neutralitetspolitik som avvek från omvärldens, trots att så inte var fallet.

2. Sverige blev inte angripet, men det blev våra grannländer. Detta har skapat förbittring i grannländerna, i synnerhet Norge, och skuldkänslor i Sverige. Känslomässigt vill människor gärna hitta orsaker till denna orättvisa, att de fick lida men inte vi, och att det måste bero på något slags omoraliskt beteende från Sveriges sida.

3. Sveriges strikta neutralitet under det tyska anfallet mot Norge skapade en rad situationer där norrmännen ville ha hjälp, men inte fick någon. Även svenskar blev förvisso förbittrade över detta. Exempelvis att norska soldater som hamnat på fel sida gränsen under de inledande kaotiska dagarna efter det tyska anfallet blev internerade istället för att få hjälp och vapen att fortsätta kampen. Samtidigt som norrmännen tvingades utstå en ockupation under flera år, kunde svenska företag tjäna pengar på handel med båda sidor, inklusive den brutala diktatur som ockuperade Norge.

4. Betydelsen av svensk järnmalmsexport till Tyskland. Britter och tyskar trodde både att den svenska järnmalmen var avgörande för den tyska krigsinsatsen, och dess existens var direkt avgörande för brittiska planer på att ockupera norra Skandinavien, samt för den faktiska tyska ockupationen av Norge. I efterhand kan man konstatera att exporten inte var riktigt så viktig som parterna själva trodde, men hursomhelst är den så pass omskriven och välkänd i hela världen att den närmast fått mytologiska dimensioner. I synnerhet framställs den som något exceptionellt, när den egentligen inte var annorlunda än någon annan handel. Sverige var neutralt, och handlade med alla parter. Vi sålde exempelvis kullager till Storbritannien, och järnmalm till Tyskland. Framförallt importerade vi massor av mat från Sydamerika. Även andra länder som var neutrala handlade också med de krigförande parterna, i den utsträckning som krigshandlingar och blockader medgav. Detta inkluderar amerikansk handel med både Tyskland och Japan fram till Pearl Harbor. Det exceptionella hade varit en bojkott av Tyskland, något som inga andra länder sysslade med. Inte ens USA, som inte riskerade någonting med en sådan bojkott. Sverige riskerade svält och invasion, men ändå är det vanligt att amerikaner klandrar den svenska handeln med järnmalm, men inte den egna handeln med olja till Japan, minst lika viktig för den japanska krigsinsatsen i Kina som järnmalmen var för den tyska.

5. Nazismens mytologisering. Genom en blandning av populärkultur, sovjetisk propaganda, och mycket annat så har nazismen kommit att representera den yttersta ondskan. Detta gör att den svenska handeln med Tyskland under andra världskriget bedöms på ett helt annat sätt än någon annan handel i världshistorien. Vi sålde järnmalm till djävulen själv, heter det i myten. Ingen ifrågasätter svensk handel med Sovjetunionen under Stalin, ens under de värsta massmorden i början på 30-talet. Hela idén att Sverige, eller någon annat land, skulle införa en handelsbojkott ett land bara för att landet är en skoningslös diktatur är fullständigt främmande ur ett historiskt perspektiv. Vi sålde till och med volvo till Nordkorea, och slutade bara när det blev uppenbart att vi aldrig skulle få betalt. Men Nordkorea, hur grymt och vidrigt det än är, slår inte an samma känslomässiga strängar som nazityskland, symbolen för den yttersta ondskan i vår del av världen.

6. Svensk dryghet. Sverige har under hela efterkrigstiden, och fortsatt så in i våra dagar, hållit en hög svansföring på den internationella arenan. En attityd av att vara moraliskt mer högstående än andra länder, en slags internationell populism där man pekar finger och vinner billiga poänger. Vilket för oss åter till Carl Bildt, som har svart bälte i dryghet. Det ligger nära till hands för utlänningar att bemöta denna poserande moraliska överlägsenhet med något i stil med “men ni sålde ju för f-n järnmalm till nazisterna!” Beskyllningen är orättvis, för Sverige var inte värre än någon annan. Vi är dock inte heller bättre än någon annan, men så länge diverse framträdande svenskar inbillar sig det och ger uttryck för sina villfarelser kan vi inte annat förvänta oss än att alla andra svarar med samma mynt.