Blog Image

Anders Bondensson

Varför en blogg?

För att det är kul att tycka.

Mänskliga rättigheter

Politik Posted on Mon, February 09, 2009 19:25:58

FNs deklaration om mänskliga rättigheter ser ut som en slags grundlag för hela världen, men har i praktiken inga poliser eller domstolar som ser till att lagen efterlevs. Dock är det, i kraft av FNs nära nog världsomspännande mandat, ett slags minsta gemensamma nämnare för vad som kan anses vara en civiliserad stat.

Formuleringarna blir därför både avskalade och slagkraftiga, och berör enbart universiella värden. Följande exempel är artikel 1 och 3 ur deklarationen:

– Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

– Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Nå. Till listan på mänskliga rättigheter vill nu det svenska partiet Fi foga ytterligare en rättighet, nämligen följande.

– Alla kvinnor ska ha rätt att få göra abort upp till 18:e graviditetsveckan, varefter det ska vara tillåtet i särskilda fall och efter socialstyrelsens godkännande.

Ursäkta, men är det inte lite underligt att vilja upphöja just det nuvarande svenska regelverket för aborter till en mänsklig rättighet i nivå med “Alla människor är födda fria”?

Schyman förnekar sig inte. Det gäller för henne att hitta tillräckligt idiotiska och provocerande utspel så att hon får sändningstid i media, för i juni hägrar 70 000 kr i månadslön och fria resor till Bryssel.



Kreationisterna är inte problemet

Politik Posted on Tue, February 03, 2009 21:21:02

Kreationister är människor som menar att det finns vetenskapliga bevis för att jorden skapades på det sätt som beskrivs i bibelns skapelseberättelse, eller rättare sagt, att bevisen för denna förklaring är nog så starka som för evolutionsläran.

Detta trots att vetenskapsmännen själva inte hyser några som helst tvivel om att livet på jorden är ett resultat av evolution, och dessutom baserar mycket av sin forskning på detta väl etablerade resultat. Kreationisterna får alltså inget som helst stöd av de vetenskapsmän som faktiskt ägnar sig åt arternas ursprung, vilket gör kreationisternas påstående om evolutionslärans bristande vetenskaplighet till en absurditet.

För den som finner nöje i att smula sönder kreationisternas naiva syn på arternas uppkomst rekommenderar jag sajten talk.origins, som har sitt ursprung i en grupp på usenet med samma namn. När jag var ung tillbringade jag en hel del tid i detta forum, men efter ett tag har man hört alla kreationisternas argument och sett dem förvandlas till damm.

Nå. Är detta, att det finns individer som är kreationister, ett problem? Enligt den missionerande ateisten Christer Sturmark är det just vad det är, och han skriver på Newsmill att det är “oroande” att KD nominerat en kreationist till europaparlamentet.

Jag anser, precis som Sturmark påstår sig anse, att det som lärs ut i skolan ska baseras på etablerade vetenskapliga teorier. Jag ser en stor fara i att undervisningen påverkas av religiösa eller politiska åsikter. Därför uppfattar jag inte kreationismen som ett problem, helt enkelt eftersom det inte föreligger någon som helst risk att dessa naiva irrläror kommer in i skolan. Det politiska och religiösa klimatet i Sverige, till skillnad från i USA, gör detta till en omöjlighet.

Detta vet Sturmark, och att han försöker skrämma oss med kreationister har helt andra orsaker än den påstådda omsorgen om den svenska skolan. Istället handlar det om att han som socialdemokrat gör allt han kan för att sparka alliansen på smalbenen. Att vara kreationist är så politiskt inkorrekt det går att vara, och Ella Bohlin är därför ett tacksamt offer för Sturmark.

I en av kommentarerna till hans inlägg på Newsmill ställde sig någon frågan varför KD gör det så svårt för sig genom att nominera denna kvinna. Inser de inte vilka hopplösa diskussioner de kommer att hamna i?

Jag ser det på ett helt annat sätt. Det är oerhört hedrande för KD att de inte ger vika för trycket. De anser uppenbarligen att Ella Bohlin är rätt kvinna för jobbet, trots att hon är politiskt inkorrekt, och det är som en frisk fläkt i den instängda unkenhet som annars karaktäriserar den svenska debatten.

Jämför med alla de kändisar och politiker som ägnar sig åt, och tror, på New Age. Det svamlas om “energier”, man uttalar sig positivt om diverse suspekta naturläkemedel, och i självaste riksdagen har man installerat en apparat som producerar “virvlat vatten”. Men detta är politiskt korrekt, och därför är det ingen kändistyckare i stil med Sturmark som någonsin kommer att finna det mödan värt att framföra kritik, trots att det just är de politiskt korrekta ovetenskapliga åsikterna som är de farliga.

Nej, rensa ut marxismen, feminismen och allt New Age-tugg innan ni tjafsar om några förvirrade stackars kreationister.



Det är inte fred de vill ha

Politik Posted on Wed, January 07, 2009 23:42:04

Det är synd att konflikten i mellanöstern fått en sådan tydlig svensk partipolitisk profil, i det att “israelvännerna” uteslutande finns på högerkanten, och “palestinavännerna” uteslutande finns på vänsterkanten. Detta tror jag också är anledningen till att samma ogenomtänkta argument upprepas på båda håll i oändlighet. Personer som Fredrik Federley, vars affärsidé att synas så mycket som möjligt, har helt enkelt ett behov av att kommentera även händelserna i mellanöstern trots att de inte skriver någonting som vi inte redan hört massor av gånger, och då väljer de sida enligt partiboken.

Nå. Själv tänker jag nu bryta detta mönster genom att som högerman kritisera Israel, och då förhoppningsvis på ett lite annorlunda sätt än hur det brukar låta när SSU och deras gelikar slår på stora trumman.

Som utgångspunkt fastnade jag för den här artikeln på newsmill, även om jag kunde valt nästan vilken artikel om helst eftersom de flesta skribenter i respektive läger säger ungefär samma sak. Artikelförfattaren B Hahn gör i detta fall en poäng av att palestinierna kan få fred när som helst, att Israelerna inte har samma valfrihet, och att de förra därför är att betrakta som “skyldiga”.

B Hahn har alldeles rätt i att palestinierna kan få fred när som helst. De behöver bara acceptera de israeliska villkoren, ungefär på samma sätt som tibetanerna fått fred med Kina genom att acceptera de kinesiska villkoren. Detta säger dock ingenting om vem som bär skulden i någon av konflikterna.

Min åsikt är att så länge Israel fortsätter med sin ockupation av västbanken, och i strid med folkrätten låter sina medborgare bosätta sig på ockuperad mark, har palestinierna rätt att bedriva motstånd mot denna ockupation. Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på hur motståndet bedrivs, terrorattentat är alltid fullständigt oacceptabelt, men det är faktiskt en annan femma. Min poäng är att man inte kan göra det så enkelt för sig som B Hahn gör, och bara titta på vem som är nöjd med fred med en i övrigt bibehållen status quo. Det är visst intresse för skuldfrågan hur denna status quo ser ut också.

En annan sak som ständigt upprepas är att Israel har rätt att försvara sig, och det finns otaliga variationer på detta tema. T.ex. att det är Hamas fel att skolbarn bombas ihjäl, eftersom terroristerna tar skydd i just skolor dels för att avskräcka israeliska attacker och dels för att Hamas tycker det är bra för propagandan att israelerna bombar ihjäl just skolbarn.

Jag håller med om analysen av Hamas, de agerar verkligen exakt på detta avskyvärda sätt, men det ursäktar ändå inte den israeliska krigföringen, och jag undrar om alla svenska bloggare som försvarar israelerna skulle gjort det om det var svenska barn som dog.

Antag att den israeliska säkerhetstjänsten imorgon spränger ett hus mitt i Stockholm där det bodde anhängare till Hamas i exil, och att det samtidigt strök med några dussin helt oskyldiga svenska barn. (*) Argumentet att Israel har rätt att försvara sig borde ju gälla även då, inte sant?

Den trista sanningen är nog att de som försvarar israels krigföring inte anser att palestinska barn är oskyldiga på samma sätt som svenska, just eftersom de precis som Hamas är palestinier, och det är ett kollektivistiskt resonemang som jag inte håller med om. Den springande punkten är annars graden av nödvändighet. Jag hade i någon mening kunnat acceptera att Israel spränger oskyldiga barn i luften, svenska så väl som palestinska, om åtgärden var nödvändig för statens israels, eller en stor del av dessa befolknings, existens, samtidigt som det saknades alternativ, men så är rimligen inte fallet.

Andra alternativ måste alltså prövas först, och då är vi tillbaka där vi började. Israel måste avbryta sin bosättarpolitik, punkt slut. Sedan USA smulade sönder den irakiska krigsmakten i det första gulfkriget finns det inte längre några militärstrategiska motiv till att fortsätta ockupation av någon del av västbanken, och bosättarpolitiken har för övrigt alltid varit folkrättsvidrig.

Att bomba ihjäl barn kan bara försvaras i ett läge när israelerna uttömt alla andra möjligheter till en fredlig samvaro med palestinierna, och så länge de fortsätter att hålla militanta bosättare om ryggen är detta villkor mycket långt från att vara uppfyllt.

I det här läget brukar det hävdas att israelerna visst gjort allt de kunnat. Det var minsann araberna som anföll 1948 och 1973, och Nasser hetsade mot krig 1967. Utan att det fanns en endaste illegal bosättning!

Detta argument är dock både felaktigt och obehagligt. Dels för att den politiska situationen är helt annorlunda idag, och dels för att man klumpar ihop alla araber på ett synnerligen tveksamt sätt. Idag accepterar palestinierna en tvåstatslösning, även om Hamas inte gör det officiellt än, så den fortsatta bosättarpolitiken utgör en av de stora hindren mot fred.

//AB

(*) Vi får här anta att svenska myndigheter, kanske med en hänvisning till svensk lag, i detta fall inte hade kunnat lämna ut terroristerna till Israel, och att israelerna sin vana trogen då tog saken i egna händer.



Internetcensur

Politik Posted on Mon, December 15, 2008 18:01:04

Margareta Winberg tycker att staten ska blockera vissa IP-adresser, precis som man redan gör i Kina. Orsaken är att den svenska staten, via Svenska Spel, inte vill gå miste om de miljarder som nätpokern omsätter, och genom att blockera IP-adresser hos utländska spelbolag tvingas nätpokerspelarna utöva sin hobby hos statens eget ombud.

Det är för sorgligt. I vissa länder kämpar man med livet som insats för friheter som vi i Sverige helt frivilligt väljer bort. Vi har redan valt att bli avlyssnade, för att det känns tryggare så, och med samma motivering har vi helt frivilligt låtit införa en ordning där hemliga polisen alltid ska kunna få veta vem som pratat eller mailat med vem, och snart kommer vi säkert också att lika frivilligt införa censur, för säkerhets skulle, så att man inte kan surfa på de sajter som staten tycker är dåliga.

Men vänta! Nu tycker du säkert att jag är fånig, som jämför otäckingarna i Kina med de kompetenta och välvilliga politiker vi har här i Sverge. Här ska ju censuren bara stoppa terrorism och barn- och våldspornografi, medans censuren i Kina ägnar sig åt att helt godtyckligt inskränka medborgarnas frihet, som t.e.x genom att förbjuda kortspel på nätet.

Eller var det tvärtom?

Om staten tycker sig ha rätt att ta till så grova metoder som censur när det gäller en sådan futtighet som kortspel, vad ska de då inte kunna ta sig till i en rad andra frågor? Margareta Winberg motiverar sig med att de utländska spelbolagen “bryter mot lagen”. Jovisst, men det är det många som gör, och mycket censur kommer det att bli om det argumentet är tillräckligt. Winbergs hänvisning till lagbrott låter obehagligt likt det som man brukar få höra i Ryssland när tidningsredaktioner får besök av Putins stormtrupper.



Folkomröstning

Politik Posted on Sun, November 02, 2008 20:17:27

Folkpartiet har föreslagit en folkomröstning om euron, och enligt SvD engagerar frågan många läsare.

Det är något skumt med företeelser som har prefixet folk. Folköl är som bekant inte riktigt öl, folkdemokrati är inte demokrati överhuvudtaget, och folkomröstning är en omröstning utan betydelse, till skillnad från voteringen i riksdagen som är på riktigt.

Varför tar då folkpartiet upp frågan överhuvudtaget? Så länge den inte är förankrad med de andra allianspartierna kan den ju inte leda till några konkreta resultat. Orsaken är därför blott och bart att påminna folket om folkpartiets existens.

En aktivitet värdig ett låtsasparti!

Annars är det sossarna som är bäst på att utnyttja dessa löjliga omröstningar, och historiskt sett har de enbart varit ett verktyg för det partiet att undvika intern splittring genom att flytta bort debatten från riksdagen där den egentligen hör hemma.

Slutsatsen kan inte bli någon annan än den att folkomröstningar inte tjänar något vettigt syfte, allra minst för folket. Detsamma kan för övrigt sägas om folkpartiet.



Hopplöst medialäge

Politik Posted on Tue, September 23, 2008 15:57:43

Sällan har det varit mer hopplöst för en regering att få positivia omdömen i media. Skulle varit den förra borgerliga regeringen, i så fall. När man sänker skatten, då beskrivs det som en mångmiljardkostnad och att pengarna kunde använts bättre än de “hundralappar” som den intervjuade sjuksköterskan får extra i månaden.

Eller så tar man den andra vinklingen, som gårdagens Aktuellt, att man beskriver hur orättvist det är mot alla som inte fick skattesänkningen, t.ex. pensionärer.

Jag må vara enögd, men jag har inget minne av att det är så här det ser ut när sossarna är vid makten. Aldrig har jag sett media intervjua en pensionär som tycker det är orättvist när man höjer barnbidraget. Nej, då heter det att man “satsar” på barnfamiljerna.

Men det är fel att bara skylla på media, som förvisso befolkas av personer på vänsterkanten, utan det verkar tyvärr handla om hur det mänskliga psyket fungerar. Vänsterversionen är tyvärr oftast en bättre story. Det är ingen tillfällighet att Robin Hood är fiktion, påhittat men kul att läsa om.

Vänsterns budskap är enkelt och gripande. Högerns budskap är komplicerat och tråkigt. Däri ligger problemet. Att vänstern svamlar och högern har rätt spelar tyvärr mindre roll för vad media väljer att skriva om. Hellre en såld tidning med lögner än en osåld med sanningar.



Skolan kör allt fortade i fel riktning

Politik Posted on Fri, May 23, 2008 12:51:07

Jag ställde tidigare den bara delvis retoriska frågan, med anledning av Maciej Zarembas granksning av vissa fenomen på lärarhögskolan, hur man skyddar sina barn från de framtida lärare som nu “utbildas” på denna institution.

Frågan var berättigad, och kommer kanske att bli än mera så i framtiden, eftersom ett nytt lagförslag ska göra det omöjligt för alla utom just dessa individer att sätta betyg på våra barn. Detta är illa!

Regeringen dansar tyvärr efter lärarfackets pipa, av okunskap eller lättja, när den väljer att fokusera på begreppet “behörig lärare”. För vad är en behörig lärare? Jo, det är väsentligen en lärare som gått på lärarhögskolan, med allt vad det innebär i form av bristande urval och examen utan krav.

Att lobbyisterna på lärarfacket vill skapa exklusivitet kring den grupp som under några års tid slagit ihjäl tid på lärarhögskolan, det är förståeligt. De ser ju bara till dessa sina medlemmars bästa, och struntar i eleverna. Då blir det logiskt att man vill stänga ute alla som har riktiga examen, och besitter riktig kompetens inom olika ämnen.

Men vad regeringen tror sig vinna på detta, det begriper jag inte riktigt. De enda två förklaringar jag kan komma på är för det första ren dumhet. Man tror helt enkelt att de lärare som inte gått på lärarhögskolan är sämre än de som gått på lärarhögskolan. Björklund har dock inte gett intryck av att vara riktigt så korkad, så den förklaringen känns osannolik.

Den andra förklaringen är att det handlar om politik, så tillvida att regeringen tror att allmänheten är okunnig om vad som döljer sig bakom begreppen behörig och icke behörig. Denna förklaring är fullt möjlig. Jag har själv träffat personer som när de hör ordet “obehörig” tänker sig att man plockar in en snubbe från gatan, utan någon som helst kompetens. Att det bakom etiketten “obehörig” oftast döljer sig en person med utbildning och ämneskompetens som vida överstiger den som erbjuds på lärarhögskolan är det inte alla som har klart för sig.

Friskolorna kommer att få problem med det nya lagförslaget, står det i artikeln ovan. Så kanske det är, men det är ingenting mot de problem som eleverna får när de blir av med de lärare som faktiskt kan något.

Snälla regeringen, kasta lagförslaget på sophögen där det hör hemma. Den bristande kompetensen hos lärare beror på att man inte lär sig något vettigt på lärarhögskolan, och vill ni skapa en bättre skola är det där ni ska placera fokus. Vad ni inte ska göra är att tvinga bort de lärare som trots allt lärt sig någon utanför denna i dagsläget hopplösa institution, vilket är precis vad lagförslaget får för konsekvens.



Diskriminering av homosexuella?

Politik Posted on Wed, April 23, 2008 14:26:31

Det här med att vara pappaledig har inte direkt gett något vidare utrymme för bloggen, vilket eventuellt också beror på att jag försöker plugga samtidigt, men mer än ett inlägg varannan månad borde man väl hinna med? Nåväl…

Såg igår ett program på TV om homosexualitet och tro, med en del intressanta personer och åsikter. Bl.a. medverkade en herre vid namn Lars Gårdfeldt, som tydligen ska vara någon slags kändis inom just detta ämne. Han fick i programmet möjlighet att ställa frågor till ärkebiskopen, som svarade med den äran.

Lars ansåg att det var diskriminering att kyrkan valt att reservera beteckningen äktenskap för två gifta personer av olika kön. De homosexuella har numera exakt samma rättigheter som de heterosexuella, men kyrkan väljer alltså att reservera beteckningen äktenskap för vigda ur den senare gruppen. Lars argumenterade för att det var diskriminering så länge inte kyrkan gick “hela vägen” och kallade även hans förhållande med en annan man för “äktenskap”.

Min fråga till Lars blir då om det är diskriminerande att kalla honom “homosexuell”. När allt kommer omkring har ju homosexuella numera samma rättigheter som heterosexuella, så varför ska vi då inte gå “hela vägen” och även använda samma ord?

Någon må nu invända att det faktiskt är skillnad mellan homosexuella och heterosexuella, och att det vore att ändra på betydelsen av ordet heterosexuell om också homosexuella ska kallas för det. Visst, så är det, och just därför är det rimligt att ordet äktenskap reserveras för det som det alltid betytt. Nämligen en juridisk överenskommelse mellan två individer av motsatt kön i syfte att knyta samman det biologiska och juridiska föräldraskapet till avkommans fromma.

Vilken läggning det äkta paret har, och vilka de har sex med, har däremot inte ett skvatt med saken att göra ur juridisk synvinkel.



Hur skyddar man sina barn?

Politik Posted on Tue, February 19, 2008 08:50:19

Efter att nu ha läst två artiklar, den senaste idag, av Maciej Zaremba om tillståndet på lärarhögskolan infinner sig frågan hur jag ska kunna skydda mina barn från de framtida lärare som idag utgörs av studenterna på denna institution.

Den lösning som ligger närmast till hands är att försöka hitta en friskola där så få som möjligt av lärarna har en bakgrund på lärarhögskolan, men i gengäld har riktiga akademiska poäng i olika ämnen.

Problemen i den svenska skolan må vara många, och den ena åtgärden utesluter inte nödvändigtvis den andra, men nog måste det vara hög tid att fokusera på det som helt uppenbarligen är det största problemet, nämligen de undermåliga lärarna? Speciellt som detta problem kommer att eskalera de närmaste åren då allt fler av de gamla lärarna går i pension, och de nya unga lärarna, som kan queerteori istället för svenska och matematik, kommer ut på arbetsmarknaden.



Korrekt iaktagelse av Ström

Politik Posted on Sun, February 17, 2008 13:02:51

Per Ström skriver på dagens Brännpunkt åter en artikel med udden riktad mot den urspårade feminismen. Han har naturligtvis helt rätt i att massmedia har en förkärlek för att utmåla kvinnor som offer,och män som förövare, men jag tror han missar varför det är på det viset. Han skriver att media helt enkelt styrs av det rådande feministiska samhällsklimatet, men förklaringen är nog lite mer komplex än så.

Jag tror den grundläggande förklaringen till mediernas snedvridna rapportering är äldre än feminismen, nämligen en attityd som säger att kvinnor (och barn) är mer skyddsvärda än män. Kvinnor som offer upprör och berör, vilket är säljande, och eftersom media först och främst försöker sälja, så utmålar de kvinnor som offer.



Välkommen kupp av svenskan

Politik Posted on Sun, February 10, 2008 10:29:00

Det här var dock lite för välregisserat. Först en ledare av Maria Abrahamsson, där hon med anledning av TV-serien “Om ett hjärta” tillsynes bekymrar sig över orättvisorna i svensk sjukvård, där kvinnorna påstås utsättas för flagrant diskriminering.

Redan här började jag höja på ögonbrynen, eftersom anslaget var det rakt motsatta mot vad hon brukar ha i sina ledare. Skulle en av Sveriges mest kända feministätare plötsligt sjunga med i den infantila kören?

Därför fick man sig ett gott skratt när hon några dagar senare följer upp med en ny ledare inom samma ämne, fast nu med ett annat och när det gäller henne ytterst välbekant anslag. Hon hade alltså blivit nedringd av arga läsare tillika sjukvårdspersonal, som förklarade att TV-serien är grovt vilseledande. Därför gör hon vad hon kallar “en halv pudel”, och tar tillbaka vad hon skrev i den första ledaren.

Maria Abrahamsson kunde lika gärna satt upp en annons, och uppmanat sjukvårdsperonal att kontakta henne om de påstådda orättvisorna. För mig är det helt uppenbart att hon aldrig någonsin köpte feministtugget i TV-serien, men att hon ville få igång en dialog med sjukvården innan hon själv sätter igång en strid för att på bästa sätt bemöta det som påstås i TV-serien.

Helt övertygad om att det hela var en kupp från början till slut blev jag dock först idag, när SvD som genom en tillfällighet har förstasidan såväl som en 4-sidig artikel inne i tidningen där man fullständigt avlivar de myter som sprids i programmet. Det är den sortens artikel som man inte gör på en kafferast, och att Maria A skrev sina ledare i ovetskap om att denna artikel var på gång kan man nog betrakta som helt uteslutet.



Hjärtligt trött på myterna

Politik Posted on Sun, February 10, 2008 09:59:30

Har du hört att kvinnor diskrimineras i svensk vård? Du är inte den enda i så fall, men som tur är handlar det om missförstånd och propaganda snarare än några sanningar. Det senaste tillskottet till mytbildningen är TV-serien “Om ett hjärta”, där olika felaktiga påståenden dramatiseras på klassiskt propagandamanér. Att bilda sig en uppfattning om svensk sjukvård genom denna serie är som att bilda sig in uppfattning om vietnamser genom att se filmen Rambo II.

I dagens SvD kan man dock få se ett exempel på något som är ganska ovanligt i svensk massmedia, nämligen kritisk granskning. Mera så i pappersupplagen än i den ovan länkade sidan. Otroligt nog har man låtit intervjua bl.a. läkare och sakkunniga på läkemedelsverket, med resultatet att artikeln speglar verkligheten snarare än att till varje pris vara säljande.

En av de myter som fullständigt avlivas är påståendet att läkemedel bara testas på män, d.v.s. att män skulle vara normen. Istället för att rådfråga Gudrun Schyman, eller någon annan kändisfeminist, som tidningarna brukar göra, har man istället frågat en sakkunnig på läkemedelsverket, nämligen Jane Ahlqvist-Rastad.

Hon suckar när hon får frågan, och svarar att det inte finns några som helst belägg för att kvinnor skulle vara underrepresenterade i läkemedelsstudier, inte ens i de äldre studierna. Hon berättar vidare att läkemedlesverket med jämna mellanrum går ut med denna information, men att “ingen förefaller lyssna”. “Ingenting händer”. “Det blir bara tyst”.

Jag förstår Janes frustration. Media odlar nämligen diverse säljande myter om skillnader mellan män och kvinnor, och då kan man inte låta en massa torra fakta komplicera bilden. Det säljande temat, Kvinnan som Offer, är inte nytt. Det spelar ingen roll om det är amerikansk B-skräckfilm, svenskförfattade deckare, eller nyheter i tidningar och TV. Kvinnor som offer upprör och berör, vilket naturligtvis är säljande. Människor blir mer upprörda när de läser att kvinnor tar skada av att läkemedlen bara testas på män, än de blir av att läsa om hur män tar skada av att läkemedlen bara testas på kvinnor. För att inte tala om hur lite människor bryr sig om “ickenyheten” att bägge könen är väl representerade. Att det senare är det som är sanningen är tyvärr av underordnad betydelse.

Hoppas att SvD fortsätter på den inslagna vägen och låter människor med sakkunskap komma till tals, snarare än politiker, kändisar och yrkesfeminister. Kanske dags att även avliva myten om att kvinnor diskrimineras i arbetslivet?



Barn till salu!

Politik Posted on Thu, January 24, 2008 15:20:32

I kölvattnet på debatten om likakönade äktenskap försöker Birgitta Ohlsson här få igång en debatt om surrogatmödraskap. Det är helt i linje med tidsandan att just homosexuellas rättigheter är vad som styr debatten, och frågan om surrogatmödraskap hamnar nu i samma fack som gratis insemination för lesbiska par och homoadoptioner.

Ohlsson anser alltså att surrogatmödraskap måste tillåtas, bl.a. med hänvisning till att homosexuella män annars inte kan skaffa biologiska barn. Det är alltså exakt samma argumentation som kring homoadoptioner, d.v.s. utgångspunkten är de vuxnas rättigheter och möjligheter. Inte barnens. För även om Ohlsson kastar in en brasklapp i slutet av sitt inlägg och säger vilja lagstifta bort det hon kallar “avarter”, går det inte att komma ifrån det faktum att surrogatföräldraskap innebär att barn förvandlas till bytesvaror och handelsvaror.

Att Ohlsson, möjligen, inte anser att man ska kunna sälja sina barn på internet, är trots allt bara en gradskillnad mot vad hon faktiskt föreslår. En kosmetisk skillnad, för oavsett hur högt priset är och oavsett hur annonseringen går till så förändrar det inte det faktum att barn förvandlas till handelsvaror om Ohlsson får bestämma.

Homoadoptionerna har redan förvandlat massor med barn till bytesvaror och handelsvaror, men eftersom det i princip bara är lesbiska par som kan vara med i den kommersen försöker Ohlsson nu hitta en möjlghet även för bögar att köpa eler byta till sig en unge.



Bikiniförbud

Politik Posted on Wed, January 09, 2008 13:45:25

En så här central och viktig fråga, vars utgång kanske till och med får mig att besöka en simhall för första gången sedan jag gick ur gymnasiet, är jag naturligtvis tvungen att kommentera.

Så vitt jag begriper mår vattenkvaliteten bäst av att man har så lite kläder som möjligt på sig, så varför inte införa förbud mot att ha en överdel för alla? Då skulle det ju bli helt rättvist, eller hur? Åtminstone om man är av den åsikten att det verkligen inte är annorlunda för en kvinna att visa brösten, än det är för en man.

Men om man nu inte riktigt delar nätverkets syn på saken, men ändå känner att det lite ojättvist med ett förbud som bara omfattar kvinnor, så kan vi raskt införa ett förbud som bara omfattar män. Nämligen att bikiniförbudet bara gäller för män! Kvinnor måste ha överdel, och män får inte ha överdel. Se där, nu har båda parter var sitt tvång och genast har världen blivit en bättre och mera rättvis plats!



Därför är jag agnostiker

Politik Posted on Mon, January 07, 2008 19:51:23

En av mina vänner undrade nyligen varför jag är agnostiker. “Du kan inte regga dig som agnostiker på FB!” löd uppmaningen. “Bara för att man inte kan bevisa att det inte står en osynlig rosa ihålig enhörning i garderoben är inte sannolikheten 50%” försökte han, när jag inte lät mig övertygas på första försöket.

Nå, varför är jag agnostiker? Är inte alla agnostiker egentligen ateister med en förkärlek för att spela lite märkvärdiga?

Jag kan inte svara för andra, men jag har själv åtminstone ett mycket starkt skäl till varför jag aldrig skulle kalla mig ateist. (Att vara lite märkvärdig är möjligen också det ett skäl, men inte alls lika starkt)

När jag hör tongivande företrädare för ateismen uttala sig känns det som upp och nervända världen. Här kritiserar man religionen, men man gör det med en arrogans, och framförallt en intolerans, som är långt utöver det man möter hos företrädare för mittfåran hos de stora världsreligonerna. Man får leta bland kristna eller muslimska extremister för att nå upp i samma grad av intolerans som Morgan Johansson eller Christer Sturmark.

Denna attityd går hand i hand med missionerandet som ateisterna ägnar sig åt, ett missionerande som t.o.m. överträffar motsvarande aktivitet hos de flesta religiösa extremister. Att andra människor inte tror på samma sätt som de själva gör är tydligen oerhört provocerande. Det var liksom inte någon slump att det var en ateist som uppmärksammade mitt ställningstagande som agnostiker, och sedan inte kunde låta bli att stämma upp en predikan…

Att kalla sig ateist i dagens Sverige är i mina ögon ett ställningstagande som går utöver det enkla “jag tror inte på gud”. Ateism i Sverige idag handlar dessutom om hur man inte tror på gud. Det finns ingen gud, och Morgan Johansson är hans profet. Liksom.

Jämför med feminism. Att kalla sig feminist markerar inte bara en from önskan om rättvisa för alla oavsett kön. Det är framförallt ett ställningstagande för en massiv könskvotering inom sammhällets alla områden, och en tro på den rent marxistiska idén om en “könsmaktsordning”. Detta eftersom de tongivande feministerna i Sverige infört dessa element i feminismen. Hade de inte gjort det hade jag förmodligen inte varit feminst ändå, jag har även andra skäl, men det hade åtminstone krävts en viss eftertanke.

På samma sätt förhåller det sig med ateismen. Hade ateisterna taggat ner, respekterat andra människors tro och slutat upp med att aggresivt missionera sin egen, så hade jag förmodligen varit agnostiker ändå. Men det hade krävts mera eftertanke.



Sanningens fiender

Politik Posted on Sun, January 06, 2008 22:00:03

Det har ju blivit en del liv kring Pär Ström och hans inlägg i debatten på SvD Brännpunkt. En av de som yttrade sig var mansforskaren Lars Jalmert, som naturligtvis hävdade att Ström har helt fel.

Det låter ju respektingivande när en forskare yttrar sig, mansforskare dessutom. Han borde ju veta vad han talar om. Mitt förtroende för Jalmert blev dock kört i botten efter det att jag tittat på “Myter om kvinnor och män” som programmet “Vetenskapsmagasinet” sände i onsdags i SVT2. Där gick den vanligtvis politiskt korrekte programledaren igenom diverse “myter” om manligt och kvinnligt, och hade en expertpanel till sin hjälp. Panelen bestod av diverse vetenskapsmän, bl.a. en hjärnforskare, en expert på kroppens hormoner och några till i samma naturvetenskapliga anda. Som en något udda fågel ingick även Lars Jalmert i panelen, vilket skulle visa sig vara synnerligen illustrativt för vilken sorts forskare han är.

På flera punkter kunde nämligen de övriga experterna på ett övertygande sätt argumentera för, genom hänvisningar till studier och genomförda experiment, att det faktiskt föreligger bevisade biologiska skillnader mellan män och kvinnor, t.ex. våldsbenägenhet, spatial förmåga och kommunikationsförmåga. Lars Jalmert underkände dock alla sådana resonemang, och påstod istället att några sådana biologiska skilnader mellan män och kvinnor icke existerar. Jaha ja, men sättet på vilket han argumenterade fångade dock mitt intresse. Han hänvisade nämligen inte själv till några studier eller till några genomförda experiment, d.v.s. sådant man normalt sett förknippar med vetenskap. Istället viftade han bort de övrigas argumentation genom att lägga fram hypoteser kring vad som kan gå fel i den typer av studier och experiment som de övriga lutade sig mot, och upprepade sedan sin fasta övertygelse om att några biologiska skillnader inte existerar.

Lars Jalmerts sätt att resonera påminner mig väldigt mycket om när jag hängde på talk.origins och fick höra kreationister debattera mot biologer. Kreationisterna, som alltså är en grupp individer som påstår att det inte finns några vetenskapliga belägg för evolutionsläran och istället hänvisar till Biblens skapelseberättelse, hade naturligtvis aldrig några egna data till stöd för sin hypotes om Adam och Eva. Istället kom de med ändlösa spekulationer kring vad som till äventyrs kunde gått fel vid än det ena, än det andra experimentet som biologerna genomfört. Dock, precis som Lars Jalmert, utan att någonsin kontrollera om det som de påstod kan gå fel verkligen gått fel, eller ännu bättre hänvisa till egna försök som bevisar att de andra forskarna gjort ett misstag.

Lars Jalmert är en fiende till sanningen, precis som kreationisterna. Han och de söker den inte förutsättningslöst, som en riktig vetenskapsman ska göra. Istället drivs de av en stark tro och övertygelse som inga experiment eller studier någonsin kommer att rubba, och hela deras gärning syftar till att på alla hederliga och ohederliga sätt argumentera för denna sin övertygelse. Ungefär som en politiker alltså. Att han skriver debattinlägg med Gudrun Schyman synes mig synnerligen lämpligt!

Det var alltså Lars Jalmert det. Hur ska debatten någonsin kunna gå framåt när människor som han envisas med att blanda bort korten? Om vi inte kan enas någorlunda om en verklighetsbeskrivning är ju all vidare debatt helt meningslös.

-Anders Bondensson



« PreviousNext »